Årets första nummer når prenumeranterna under vecka nio. Nr 1 innehåller 44 sidor späckad läsning om det finlandssvenska musiklivet. 

Nedan ser du vad nummer 1 innehåller i stort. Och dessutom får du läsa artikeln om Den milda och entusiastiska galenskap som förenar lyrorna i sin helhet.

Vill du läsa hela tidningen - kontakta då Christine Hisinger, tfn +358-6-3206800, e-post: kansli@fssmf.fi !

En helårsprenumeration kostar endast 21 euro.

Nya utmaningar väntar Hans Lydman  
Hans Lydman tackade för nio år sedan ja till ett ”Anfängervertrag” vid operan i Düsseldorf. Sen dess har han bott och jobbat i Tyskland. Nu har han tagit ett nytt steg ut i det okända, när han satsar på en frilanskarriär i huvudstaden Berlin. Hans hinner också medverka i två produktioner i hemlandet under våren 2006.

Virpi Häyrinen 
Den stora sångfestivalen i Björneborg 2007 hör till de saker som Sulasols nya verksamhetsledare Virpi Häyrinen funderar över.

Tryggve vill utvecklas som sångare 
Amatörsångare och -musiker har mera som förenar än språket som skiljer dem åt. Concordia res parvae crescunt är ingen dålig devis.

När John Rosas höll på att spricka 
När Anders G. Lindqvist minns sångfesten för 50 år sedan finns en speciell halv minut, som kändes som en evighet, extra starkt kvar i minnet
  - Det är sådant som ger ens hågkomster en extra krydda!

Sång- och musikfesten den 25-28 maj
Den 22 finlandssvenska sång- och musikfesten i Vasa den 25-28 maj kommer dag för dag ett steg närmare.  
  Utan dig blir det ingen fest, skriver FSSMF:s ordförande Christer Käld och tror att sång- och musikfesten i Vasa den 25-28 maj "blir ett sådant unikt festtillfälle som vi är ensamma om att kunna mobilisera i hela Svenskfinland i dag, åtminstone vad storleken beträffar. Därför vågar vi satsa - och vi siktar högt - århundradets sångfest - TONERNAS FEST. Välkommen till Vasa i maj."

Nordklang på Island 2010?  
Nästa gång ordnas Nordklang i Uppsala år 2007, men vid Nordiskt körforums möte i Göteborg i januari funderades det redan på följande Nordklang. Island har preliminärt anmält sitt intresse för att ta hand om arrangemangen.
 
Läser musikmakarna inte facktidskrifter?  
I Tondiktarnas spalt surrar Åke Grandell kring aktuella saker, frågar sig bland annat om våra musikmakare inte läser facktidskrifter!
 
Fullspäckat jubileumsår
Martin Wegelius-institutet har mycket på gång - 50-årsjubileet kulminerar med Martinaden i november, en musikfestival med konsertserier och festligheter i Helsingfors, Borgå och Ekenäs.
   
MM och Tonfallet 
Sällskapet Muntra Musikanter tävlar i Verona i april. Tonfallet från Jakobstad har redan hämtat hem ett silverdiplom. De deltog nämligen med framgång i In...canto sul Garda i oktober 2005.

Sibbo sångarbröder mår bra, men återväxten är klen 
En av de svåra sakerna att hitta i Svenskfinland i dag är en dirigent. Det andra är att hitta sångare! Så pass drastiskt uttrycker sig Sibbo Sångarbröders förra ordförande Patrick Ekström – trots att sångarbröderna fått ny dirigent, men de kämpar med påfyllningen i leden.

Nordiska fläktar i hett Nordamerika 
Stolarna räckte inte till när Brahe Djäknar och Florakören uppträdde på en skandinavisk festival i Edison, New Jersey.

Finländskt uruppförande  
Västnylänningarna fick uppleva ett finländskt uruppförande av Olle Adolphsons Mässa på svenska språket. Upplevelsen beskrivs som positiv, omtumlande och berörande.

 

”Den milda och entusiastiska galenskapen som förenar”

Studentkören Lyran fyller 60 och firar under hela året. Jubileumsåret till och med får en egen vårgrön färg.
  Det blir ett år när nya och gamla lyror möts, när nya element hämtas in i kören under ett otal evenemang. Men det handlar inte bara om fest, utan också om hårt arbete innan allt nytt och nygammalt är innött.

Tre lyror och en harpa berättar med sprudlande entusiasm om Lyrans jubileumsår – och varför det är så speciellt att vara lyra.
  Mia Andersson är pensionerad lyra och representerar harporna. Johanna Karlsson är jubileumskommitténs ordförande och musiknämndens sekreterare. Sandra Forsell är ordförande för första året medan Cecilia Wikman representerar höstens nyinsjungna lyror.
  Jag hinner knappt ställa en fråga innan orden sprudlar fram likt vattenkaskader. Pennan ger upp under mina febrila försök att hänga med, men så representerar de, för att citera Lyrans grundare och första ordförande Eja Tollets ord i 50-årshistoriken, ”den milda och entusiastiska galenskapen som förenar äldre och yngre sångare”.

- Lyranandan har varierat lite beroende på decennium, men kvinnogemenskapen har genomgående varit stark även om den sett olika ut, börjande från det att man fick kämpa för att överhuvudtaget få sjunga, säger Mia.
  - Intresset för damkörsmusik har ökat i min generation. Det fanns en tid när damkörsmusiken sågs som andra klass, men i dag finns det feelis, vi har roligt tillsammans och gör så mycket mer än sjunger tillsammans. Att vara lyra är att vara kvinna, konstaterar Johanna.

Det finns stolthet, nostalgi, och förnöjsamhet i rösterna.
  Mia minns de förändringar som skett bara från den korta tid som gått sen hon sjöng på 80-talet. Då var allt hemvävt ”heimlaga”. Då stickade lyrorna ”pipor”, bakade och... Men hon avslöjar också skillnaden i tänkesätt mellan olika generationer.
  - På 70-talet hade vi bland annat studentrevolten. Då kämpade man för att få till stånd ny damkörsmusik – inte manssång i damkörstappning. I dag finns det damkörsrepertoar, man har hemsida, är grymt driftiga, är moderna, har strukturer och är organiserade. Jag stöter på patrull när jag försöker föreslå att man kan laga något själv. I dag finns det pengar på ett annat sätt. Då var vi tvungna att göra det själv.
  - Nu jobbar vi med logo, trycksaker, hemsida för att visualisera kören, säger Johanna och tar fasta på det moderna.
  Men Mia får inte stå oemotsagd. Inte helt. Skillnaderna accepteras och ändå inte.
  - Allt arbete görs frivilligt. Körens medlemmar har olika bakgrund och i mångfalden hittar vi alltid någon som kan och som ställer upp. Det är en enorm resurs och arbetet görs av kärlek för Lyran, säger Sandra.
  - Mycket känns ändå heimlaga, tillägger Johanna. Vi har jobbat med hemskt olika projekt som att sälja vykort och wc-papper för att finansiera resor.
  I en studentkör byts medlemmarna ut betydligt oftare än i andra körer, men de unga lyrorna betonar att det inte betyder att man uppfinner hjulet på nytt varje gång det byts folk i styrelsen. Det finns struktur, och en organisation som fungerar.

Jubileumsåret har fått sin egen färg, vårgrönt som kommer att synas på olika sätt; på brevpapper, i färgannonser, i dukningar och så vidare.
  Och aktiviteterna är många.
  Den första som redan torde vara i händerna på lyrorna är intern. Det har arbetats en tid med stamrepertoarboken och en förnyad version kom ut runt årsskiftet.
  - Den kommer vi att ha mycket nytta av vid konserterna. Vi ger också ut en festskrift för åren 1996-2006. Det är en överblick av verksamheten under de tio senaste åren plus att den innehåller en uppdaterad matrikel.

I februari åker de i väg till Dorpat och Tarttu för att besöka en kör och ge en konsert.
I mars är det dags för jubileumsfestligheterna i dagarna tre. Det börjar med en dammiddag den 16 mars i samband med utgivningen av en ny skiva.
  - Vi ger ut en stamrepertoarskiva, en tillbakablick som återger körens traditionella repertoar, informerar Sandra.
  Följande dag, fredagen den 17 mars blir det underhållning av gästande körer. Lördagen den 18 mars sker den solenna akten med jubileumskonsert och bankett. I jubileumskören ingår både nuvarande och tidigare lyror.
  - Det verkar finnas stort intresse för att vara med. Det är 80 tidigare korister som har anmält sig. Det betyder att vi kommer att vara runt 160 i jubileumskören, säger Sandra.
  I april-maj planeras två konserter utanför Helsingfors. Sen kommer den traditionella Valborgsmatinén innan sångfesten i Vasa kallar.
  I Vasa kommer de att träffa de andra studentkörerna. De vet inte ännu i detalj hur programmet blir, men kanske det blir ett USA-tema. Alla utom Pedavoces har ju nyligen besökt det stora landet i väst.
  En skärgårdsturné, en konsert tillsammans med Akademen och en annan på Konstens natt ingår i sommarprogrammet.
  På hösten väntar dirigentutbyte med konsert och deras julkonsert.
  Dirigentutbytet är en spännande tilldragelse när tyska dirigenten Gudrun Schröfel kommer på besök. Igen är det en kontakt som knutits under årens lopp som tas tillvara.
  - Med henne övar vi in en ny repertoar och ger en konsert. Det här liksom Tarttubesöket och jubileumskonserten föder något nytt för kören, säger Johanna.

Ovan noterades att intresset för damkörsmusik har ökat bland studenterna. Bevis på det är att ett trettiotal nya ville med i kören hösten 2005. Sexton nya antogs.
  De är överens om att många av dem som inte lyckades är duktiga, men det finns inte utrymme för alla. Lyrorna är nu 80 aktiva.
  - Det skulle vara omöjligt att ta in 40 nya. Då handlar det om att förklara och uppmuntra de som inte lyckades. De kan komma tillbaka, ett nej behöver inte vara ett nej nästa gång, förklarar Johanna.
  Cecilia, som representerar höstens nya lyror, trivs mycket bra i gänget, men medger att det varit jobbigt att komma in i alla traditioner, att lära sig alla gamla sånger plus allt det nya som också ska läras in.
  - Fortfarande är det vid varje övning något som kommer prima vista.
  - Det är tufft för de nya, säger Sandra och räknar upp allt vad som ska drillas in eller gamla sånger, stamrepertoaren, snapsvisor, jultraditioner och en ny repertoar. Ändå klarar de av det.
  - Kari förklarar i början av terminen att det är ett tufft år som väntar. Det är stora krav, både musikaliskt och socialt, som möter de nya. Hoppeligen är det jätteroligt, men det kommer inte alltid att vara en dans på rosor, säger Johanna.
  - Men musikskolorna har gjort att de nya som nu sjunger in också besitter en gedigen teoretisk grund. Det var anspråkslösare på 1970 och 80 talen, därför kan jag förstå att det är en tuff uppgift att sålla fram dem som får komma med, konstaterar Mia.

Ny eller gammal, alla måste lägga ner sin själ för att hänga med. Belöningen kommer.
  - Det är inte alltid bara fest. Vi träffas i vardagen, efter jobbet, är trötta. Det kan vara tungt, men helheten gör det roligt, säger Johanna.
  - Ja, det är hårt arbete som läggs ner. Men sen, kan vi vara på en resa, mötas av en utländsk publik på ett sätt vi inte förväntat oss, en publik som stiger upp och applåderar med blanka ögon. Och får höra av Kari: Ni har utvecklats, beskriver Sandra känslorna som slitet och belöningarna framkallar.
  - Även om det är tungt och allt inte går bra, så finns alltid Lyran. Lyran blir en oas, förklarar Mia.
Vi låter den yngsta av dem, Cecilia, avrunda.
  - Men man blir på gott humör av att skapa musik tillsammans. Jag var utan musik det första studieåret och först när jag började med Lyran märkte jag hur fattigt mitt liv hade varit.

Stig Björkas