Vi ställde våra pristagare följande frågor:

1. Hur känns det att ha fått priset?
2. Hur ser din musikbakgrund ut?
3. Vilken musik sjunger eller spelar du helst? 

Årets körsångare i blandad kör

Maria Forsström

1. Jag blev glatt överraskad och tacksam över priset. Det är en stor ära och det känns nästan overkligt att jag, bland alla duktiga körsångare, fått det här priset. Stort tack till er som har nominerat mig!

2. Jag har alltid sjungit och musicerat. Min pappa var kantor så min första kör var församlingens barnkör och senare flickkör. Jag minns också hur vi sjöng fyrstämmigt i bilen på väg till mormor i Kronoby när jag var barn. Det har också blivit en hel del sång i olika kvartetter och sånggrupper. Jag sjöng flera år i Walentinakören.Nu sjunger jag sopran i Lovisakören och Agricolakören. I Nordklang har jag deltagit flera gånger och också i sångveckor och sångfester. Jag har också medverkat i olika projektkörer, som gjort större verk. 

3. Det är svårt att säga vilken musik jag helst sjunger, då jag tycker att det är roligt att sjunga olika slags musik. Gillar både gammal och nyare musik och vill gärna ha en utmaning. Speciellt trevligt har det varit att få sjunga litet större verk med orkester och solister, som tex Faurés Requiem, som vi gjorde i höstas. Gemenskapen i kören och att vi får göra musik tillsammans betyder också mycket för mig. Jag känner mig alltid glad efter en sångövning.

Årets damkörssångare

Nina Nyberg

1. Det känns otroligt stort och fint. Jag är glad, oerhört tacksam och känner mig ödmjuk inför denna utmärkelse. I den oroliga och oförutsägbara tid vi lever i idag ger ett dylikt pris, förutom tacksamhet och glädje, även inspiration och energi att fortsätta arbeta för körsången och körsångstraditionen. Den delaktighet, glädje och hoppfullhet som körsång ger är både stabiliserande och tröstande.

2. Sången har funnits närvarande i hela mitt liv. Redan från mycket tidig ålder har jag sjungit. Musiken och sången har varit ett självklart inslag i min uppväxt. Det sjöngs både i glädje och i mer ledsamma stunder.

Såväl mina farföräldrar som mina föräldrar har sjungit och musicerat. Körsång har varit en del av mitt liv, från skolkörer och församlingens körer till studietiden, då jag sjöng i Lyran. I vuxenlivet har jag fortsatt att sjunga i olika körer, ensembler och kvartetter.

För närvarande sjunger jag i damkören Lux Aurea, som jag tog initiativ till och grundade tillsammans med min svärson Martin Segerstråle år 2024. Idén började som min egen och utvecklades tillsammans med Martin innan vi delade den med våra sångvänner Nina Aremo och Heli Hemgård. Tillsammans planerade vi kören under 2023, och 2024 kunde den nya damkören grundas.

3. Jag har en ganska bred musiksmak och har under olika perioder intresserat mig för olika typer av körmusik, både profan och sakral repertoar. Det har också delvis berott på vilken typ av ensemble eller kör jag har sjungit i, det har ibland varit damkör och ibland blandad kör.Jag tycker bäst om musik som på något sätt berör mig, antingen tonalt eller textmässigt. Den typen av musik upplever jag som mer givande att sjunga och dela med en publik.

Den gemenskap som uppstår när man sjunger tillsammans med andra är också mycket betydelsefull. Att arbeta med utmanande verk, där varje stämma först övas individuellt och sedan fogas samman, och som till slut resulterar i en lyckad konsert, känns otroligt givande.

Årets manskörssångare

Stefan Kalmer

1. När jag en kväll gick igenom mina mail och till min stora förvåning hade fått ett personligt mail från Finlands svenska sång och musikförbund utgick jag ifrån att det var ett misstag! Men efter att ha kollat med Krister Norrgrann, ordförande i Mariehamns Kvartetten, sjönk det så småningom in att jag blivit utnämnd till årets manskörssångare! Det är stort! Jag är mycket hedrad över utnämningen och tackar innerligt de personer som nominerade mig.

2. Manskörsången har alltid funnits i mitt barndomshem. Min mor och far träffades genom sången och min far som var mångårig dirigent för Mariehamns Kvartetten satt ofta vid pianot och övade in stämmor. Han föreslog att jag skulle lära mig spela piano vilket jag var ljumt intresserad av. Men däremot tyckte jag att kunde komma med och sjunga i kören, vilket resulterade i att jag som 17-åring körde moped upp till Mariehamns Stadshus där övningarna företogs. Då var året 1968. Sedan dess har jag sjungit med olika konstellationer som operakör, projektkörer, olika acapella grupper, i Mariehamns Kvartetten har jag alltid fortsatt där jag sjungit alla stämmor utom tenor I. Mästarsångarmärket i tenor II avlade jag 2018. Klubbmästare har jag varit i kören oräknerliga år!

3. Även om jag anser mig vara allätare så är det nog Barbershop jag lyssnar mest på.  Bl.a. var jag förra året på konsert med svenska barbershopkvartetten Ringmasters och den brittiska vokalgruppen King's Singer, det var en riktig höjdare!

Årets stråkmusiker

Folke Jungner

1. Då jag läste förbundsordförande Rosi Djupsunds mail om att jag blivit utnämnd till Årets stråkmusiker kändes det först något overkligt men på samma gång glädjande. Mina tankar gick omedelbart bakåt i tiden och en känsla av stor tacksamhet infann sig över alla de musikaliska högtidsstunder och alla de inspirerande musikledare och dirigenter jag fått uppleva med violinen under hakan i över 70 år. Denna utmärkelse är även att se som en erkänsla till Solf stråkorkester med dess ledare Karl-Erik Berg och för den mångåriga verksamhet som denna
högklassiga amatörorkester idkat inom ramen för Finlands Svenska Sång- och Musikförbund.

2. Att ha fått växa upp i en lärarfamilj där musiken hade en stor plats är en förmån som inte nog kan betonas. Hösten 1951 inleddes min musikbana då min far, skolföreståndare, sedermera undervisningsrådet Yngve Jungner bildade den första blockflöjtsorkestern, bestående av ca 15 elever i olika åldrar, vid Villa skola i dåvarande Karleby kommun. Under de följande åren växte musikverksamheten lavinartat och stråkmusiken tog fart inte minst tack vare musikerparet Erik och Anna-Lisa Fordell – den förstnämnda kompositör och pianolärare samt den senare violinist och lärare i violinspel. I mitten av 1950-talet hade stråkarnas antal vid skolan vuxit till otroliga 70 stycken. Jag var en av dem som var med från starten. 

Som nyinskriven studerande vid Åbo Akademi var det naturligt att börja sjunga i Brahe Djäknar. Så även för mig. Men efter några veckor fick Gottfrid Gräsbeck höra att jag kunde hantera en violin. Detta var inledningen på en 6-årig tid som violinist i
Akademiska Orkestern. Tillsammans med Florakören och Brahe Djäknar kom orkestern att under dessa år ge många gemensamma konserter, inte minst adventskonserterna i Åbo domkyrka. Att inleda adventskonserterna med Vivaldis Gloria inför en fullsatt publik i domkyrkan är musikaliska minnen som för alltid består.

Under mina år som lektor och rektor vid Svenska samskolan i Tammerfors spelade jag under många år i en verkligt högklassig amatörorkester, nämligen Tampereen tuomiokirkkoseurakunnan kamariorkesteri under ledning av prosten Eero Weneskoski. Hans humorfyllda ord på svenska minns jag ännu: det är samma noter oberoende om man är finsk- eller svenskspråkig musiker. Efter flytten till Vasa i slutet av 1970-talet spelade jag med i Vasa kyrkoorkester under director mucises Lars Rydes eminenta ledning. Han, själv duktig violinist, var en person som med enkla men exakta metoder lärde oss musiker att bättre förstå musikens innersta väsen.

Under de senaste 20 åren har jag haft förmånen att spela med i Solf stråkorkester under outröttlige Karl-Erik Bergs ledning. Det är en källa till tillfredsställelse att varje söndagskväll åka ut till Solf och stämma violinen samt ta itu med verk av Mozart, Haydn eller Beethoven eller varför inte med dragspelsvirtuosen Stig Snickars dansanta stycken.

Det är ingen kliché att påstå att sången och musiken förenar. Detta inser man speciellt vid de lokala förbundssångfesterna eller vid de stora gemensamma sångfesterna på olika orter i Svenskfinland. Jag har alltsedan 1960-talet deltagit i de flesta sångfesterna antingen som violinist eller som manskörssångare. Jag ser fram emot sommarens förbundssångfest i Helsingfors. Att träffa musikanter och sångare från övriga delar av Svenskfinland och att tillsammans få musicera eller sjunga är något som verkligen utgör en djupgående dimension i ens liv. Jag kan inte nog uppskatta att jag under barnaåren och ungdomstiden fick möjlighet att lära mig spela ett instrument och att kunna sjunga med i olika körer. Dessa goda egenskaper har Följt mig under hela livet och jag hoppas att stråken följer hjärnans intensioner och att stämbanden håller under flera år framgent.

3. Under mina tiotals år som violinist och sångare i olika körer är spektrumet mycket brett och mångsidigt – allt från Mozart, Händel, Beethoven, Sibelius, osv till mera lättsam musik i form av brudmarscher, tangon, etc. Att plocka ut någon speciell kompositör är svårt men visst gäller fortsättningsvis de under barn- och ungdomen
spelade styckena av barockens mästare. En viss förkärlek har jag till C W Gluck, inte minst för att hans verk ”Dans på de saligas ängder” var ett av de första stycken vi spelade i min barndom med skolorkestern på Villa skola under ledning av min far, Yngve Jungner.

Årets blåsmusiker

Andreas Gunell

1. Det var en stor och fin överraskning. Det var också väldigt oväntat då det finns så många andra duktiga aktiva blåsmusiker. Ett stort och ödmjukt tack!

2. Jag är uppvuxen med musik och har spelat i stort sett hela mitt liv. Jag började spela trombon i Jeppo Ungdomsorkester hösten 1988, och tycker fortfarande att det är lika roligt att spela med i blåsorkester. Har under årens lopp fått möjligheten och förmånen att spela tillsammans med många olika orkestrar, band och artister. Alla möjliga sammansättningar och allt från klassiskt till rock. Variation utvecklar och berikar musicerandet.

3. Vacker och utmanande originalmusik för blåsorkester ligger varmt om hjärtat. I allmänhet musik med känsla, vackra melodier och spännande ackordföljder. 

Årets funktionär

Pasi Risberg

1. Det känns nog väldigt fint. Jag blev faktiskt både glad och lite rörd. Men ganska snabbt började jag också tänka på alla körvänner och alla de människor som jag har fått samarbeta med under åren. I en kör når man ju ingenting ensam, utan allt bygger på att man jobbar tillsammans, litar på varandra och strävar mot samma mål. Det är just den gemenskapen som gör verksamheten så meningsfull. Därför känns priset inte bara som något personligt, utan också som ett erkännande för allt det vi har gjort tillsammans.

2. Musiken har nog funnits med länge i mitt liv. Som tonåring spelade jag piano vid ett musikinstitut, och som vuxen har jag också tagit sånglektioner. Men det är nog framför allt körsången som har blivit min grej.

I dag sjunger jag i tre olika körer. Jag är en av grundarna till Helsingfors gaykör Out ’n loud och har varit med från allra första början, alltså i över 20 år. I nästan 15 år var jag dessutom ordförande för körens bakgrundsförening. Min andra kör är Kallion Kantaattikuoro och den tredje Oratoriekören i Helsingfors. Körerna har betytt väldigt mycket för mig, både musikaliskt och som gemenskap.

3. Jag tycker nog om väldigt många olika slags musik. Det fina för mig är just att jag i mina tre körer får sjunga sådan repertoar som passar min musiksmak väldigt bra, eftersom den är så mångsidig.

Out ’n loud fokuserar mera på lättare musik, vilket är roligt på ett helt annat sätt. I Kallion Kantaattikuoro får jag sjunga både gammal och ny kyrkomusik, och i Oratoriekören i Helsingfors arbetar vi med två stora körverk per år. Där finns också både äldre och nyare körmusik på repertoaren. Just den där variationen tycker jag väldigt mycket om – att man får röra sig mellan olika stilar och uttryck beroende på sammanhanget.

Årets körledare för unga (Gunilla Josefssons pris)

Johan Sundqvist

1. Det var en stor överraskning att få priset, och jag blev både glad och hedrad.

2. Sedan 2002 har jag arbetat med körsång i Korsholms högstadium och gymnasium. Jag har förstått att det är relativt ovanligt med sjungande pojkar i högstadiet, vilket gör det extra roligt att få arbeta med och utveckla en stor blandad kör. Jag skriver de flesta av mina arrangemang för SAB eller SATB, och det ger fina möjligheter att inkludera alla röster i skolans olika fester och sammanhang.

Jag studerade musikpedagogik vid Sibelius-Akademin med piano som huvudinstrument och pianopedagogik som fördjupningsområde, och avlade musikmagistersexamen 1994. Redan under studietiden insåg jag att mitt hjärta finns i arbetet med grupper snarare än i individuell undervisning. Jag började leda kör redan 1989, då med Walentinakören i Helsingfors, och min tid som dirigent för studentkören Pedavoces var särskilt inspirerande och utvecklande.

År 2016 tog jag upp mitt bi-instrument violin igen och började spela i Wasa Sinfonietta. Två år senare blev jag orkesterns vicedirigent, och jag fick då även debutera som dirigent med Pacius violinkonsert, med Erik Nygård som solist.

3. Jag strävar efter att lägga samma engagemang i all musik jag arbetar med, oavsett genre. Inom skolan och till Wasa Sinfonietta har jag skrivit arrangemang i många olika stilar. Min egen bakgrund finns dock inom konstmusiken, och när jag själv musicerar blir det oftast det som i vardagligt tal kallas klassisk musik.